Att använda fantasin som ett verktyg för att möta en orolig omvärld, och att gå en mil i någon annans skor för att försöka förstå varandra, är ett viktigt ingångsvärde i ett väl fungerande samhälle. Fantasin spelar en roll både för att lösa problem i tillvaron och för att skapa förståelse mellan människor.

"Fantasin spelar all roll, skulle jag säga, för det är så grundläggande. Dels är det en flykt från saker som är jobbiga – och vi behöver den. Vi behöver få fly in i något som bara är härligt ibland", säger Ylva Hällen.

Men när vi ställs inför svåra situationer behövs nya sätt att tänka.

"När det händer något som är tufft behöver man den här flykten en stund, men också hitta sätt att ta sig an de nya utmaningar vi står inför", säger Andreas Norlén.

"När jag träffade Ukrainas talman, Ruslan Stefantjuk, berättade han hur de gjorde för att hålla parlamentet i gång även efter en fullskalig invasion. Ryska flyganfall mot Kiev, raketbeskjutning och annat. De behövde verkligen kunna tänka utanför boxen. Sen kan man ha beredskapsplaner och vara förberedd på olika sätt, och det är viktigt. Men när det väl händer någonting så händer det ofta saker på ett sätt som man inte riktigt kunde förutse. Då gäller det verkligen att vara snabbfotad. Det är som i livet – det kan handla om att lösa problem i vardagen, och då måste man vara flexibel. Men ibland kan det handla om liv och död. Att kunna förstå en situation snabbt och lösa något på ett sätt som ingen hade förutsett att man behövde göra."

– Det fanns inga problem i världen alls då. Det var en annan tid. Vi hade inte det långa perspektivet, säger Niklas. 

Men var det verkligen bättre förr? Och vad händer med framtidstron om vi ständigt blickar bakåt? Det är frågor som Therese Svanström tar upp. Hon betonar samtidigt att dagens unga lever i ett helt annat informationsflöde, där kunskap alltid finns bara ett klick bort.

– Dagens generation kan googla och söka kunskap – men också bli mer stressade, pressade och nervösa och jämföra sig med andra på ett helt annat sätt, säger Therese.

Per Naroskin lyfter fram hoppet som en central del i att känna framtidstro. Hopp är inget vi automatiskt har menar han, utan något som måste odlas och underhållas, det kräver arbete.

– Man har inte hopp. Man känner inte hopp. Man får jobba för att skapa det, säger Per.

Psykologen Per Naroskin lyfter begreppet styrfart i tillvaron som en strategi. Han förklarar att styrfart är den lägsta nödvändiga hastigheten i förhållande till omgivningen – att hålla en lagom hastighet i takt med den. "Inte maxfart, inte bränna ut sig, inte gå in i väggen, inte ta slut på resurserna, men inte heller falla efter", säger han.
 

Therese:
Hur gör vi då för att inte stanna i den där oron och motgången som kan vara både privat och professionell?
 

Niklas:
Jag tror inte man kan gå omkring och vara optimist hela tiden. För då är man inte riktigt klok.
 

Per:
Det går fruktansvärt snabbt att montera ner en demokrati. Där får man inte vara optimist på ett dumt sätt. Utan här gäller det att vara vaksam, demokrati är mycket mer än bara rösträtt vart fjärde år.

”Det kan låta ålderdomligt att du ska vara hel och ren och komma i tid, men det är en otroligt viktig aspekt för vårt välbefinnande och för vårt samhälle”, säger Lars Strannegård i ett nytt avsnitt av Sveriges viktigaste optimister, som också gästas av TCO:s ordförande Therese Svanström och komikern, skådespelaren och undersköterskan Hanna Dorsin.

När tekniken får oss att ghosta

Men Lars ser också en tendens till att samvetsgrannheten minskar. Det är inte längre lika självklart att hålla det man lovar, och teknikutvecklingen kan vara en bidragande orsak.
 

”Jag tror faktiskt att det är tekniken i stor utsträckning. Man behöver ju inte bestämma att vi ska ses på torsdag klockan tre, utan man säger bara ’vi hörs’. Det är möjligheterna i det – och möjligheterna att inte svara. Som folk på Blocket som inte svarar. Man ghostar. Man bara försvinner plötsligt.”

Att kunna skratta åt eländet

I en tid där dystra nyheter dominerar mediabruset kan humorn vara ett sätt att lätta på trycket. Therese Svanström ställer frågan om behovet av humor är ännu större i dag, och Hanna Dorsin nickar instämmande.

”Ja, verkligen! Att kunna skratta åt eländet tillsammans. Eller bara kunna skratta för att man behöver liva upp vardagen. Det behövs!”
 

Men går det att skämta om allt?

”Ja, det kan man, utan tvekan! Sen är det med fingertoppskänsla så klart, om det är lite för tidigt att skämta om något.”
 

Vi lever i en utmanande tid. Krig och katastrofer avlöser varandra, maktlystna ledare skapar oro och ny teknik som AI förändrar våra liv i snabb takt. Samtidigt drivs medielogiken av pessimism – det mörka och dramatiska tränger lättast igenom bruset. Men att fastna i det negativa har ett pris. Den som går runt som en dysterkvist riskerar också att tappa både hopp och handlingsförmåga. För att bryta mönstret pekar Handelshögskolans rektor Lars Strannegård på kulturens betydelse.

"Att man kan förflytta sig till andra tider, andra platser och andra sinnesstämningar. Man kan få aha-upplevelser, möta absurditet och nya perspektiv. Då lär man sig att förstå sig själv och andra på ett bättre sätt", säger han.

I ett nytt avsnitt av Sveriges viktigaste optimister möts Lars Strannegård, komikern och skådespelaren Hanna Dorsin samt TCO:s ordförande Therese Svanström i ett samtal om framtidstro, humor och kulturens roll när världen känns som mest osäker.

I ett nytt avsnitt av Sveriges viktigaste optimister möts författaren och professorn i filosofi Åsa Wikforss, programledaren och komikern Kaeli Abdi och TCO:s ordförande Therese Svanström för ett samtal om kunskapens roll i en tid av ökat informationsutbud och falska sanningar – och vilken betydelse det har för vår optimism.

Therese: “Kunskap, hur viktigt är det för optimism och framtidstro. Jag tänker att det kan vara både och?”

Åsa: “Mycket av den kunskap man kan få om världens tillstånd nu kan ju göra en deprimerad. Men man kan samtidigt inte förändra eller förbättra världen utan någon som helst kunskap. Du behöver kunskap om hur det ser ut och kunskap om hur du ska göra. Kunskap är ett avgörande redskap om man ska kunna vara optimist.”

Kaeli: “Vårt flöde i sociala medier anpassas också efter vad vi tycker och tänker. Min verklighet i mobilen stämmer inte överens med verkligheten på riktigt. Det är farligt.”

Under de senaste tio åren har mycket av den politiska retoriken kommit att handla om att skrämma människor. Invandring, brottslighet och andra samhällsfrågor används ofta för att väcka oro och därigenom vinna politiska poäng. När rädslan används för att skapa klyftor och motsättningar förlorar politiken sin konstruktiva funktion.

Åsa: ”När vi blir rädda tas inte det bästa fram i oss. Vi blir fördomsfulla och tror nästan på vad som helst. Bort med rädslans politik och in med lite mer konstruktiv syn, och det finns en massa utmaningar, låt oss ta reda på hur vi kan lösa dem.”

Kaeli: ”Jag tror att många unga är trötta på den här pajkastningen. Man tittar på dem som ska vara ansiktet utåt för vårt land och de står och skriker på varandra. På sociala medier och på tv. Om ni beter er sådär, hur ska vi bete oss då? Ni ska ju vara bättre än oss. Varför beter ni er så här? Då orkar man ju inte, då har man ingen respekt för deras visioner.”

Therese: ”Det är ju en fara i sig för demokratin att inte känna: vad betyder den här politiken för mig? Vad finns det för framtidsvision, vad finns det för hopp?”

Hur bygger man egentligen en god ton på jobbet? Vilka spelregler behövs för att skapa ett klimat där vi trivs, samarbetar och respekterar varandra? Kanske är svaret enklare än vi tror – men svårare att leva upp till i vardagen. En bra början kan vara så enkelt som att mötas med blicken och säga hej.
 

– Till skillnad från mycket annat i livet kan vi faktiskt ändra vårt beteende, säger kulturarbetaren Lina Thomsgård i ett nytt avsnitt av Sveriges viktigaste optimister.
 

Tillsammans med forskaren Dan Hasson och TCO:s ordförande Therese Svanström pratar hon om hur vi beter oss på jobbet, hur vi kan fintolka istället för att fultolka, och om samtalstonen, både på arbetsplatser och i politiken.